Som pappa går man jämte sitt barn genom livets alla faser med en föreställning att man är dess bäste vän och förebild. Man fixar och ordnar. Man spränger berg i deras väg. Efter 14 år visar det sig att den inställningen är en färd rakt nedför ett känslomässigt stup där du landar på otacksamhetens hårda golv. En nyligen ledande hand har huggits itu av självständighetens svärd. Vi som skulle hålla ihop för evigt.

Min älskade Andreas fyller i år femton. Redan stor och redo för världen. Enligt honom så behövs jag inte längre. Jag vet inte om jag ska tolka det som bra eller dåligt ledarskap? Står han stark och självständig eller är han bara trött på krav? En kombination kanske? Det innebär att jag stöttat men varit tydlig med vem som bestämmer. Det har odlat en drivkraft. Ledarskap är psykologi. Hur kommunicerar man och hur uppfattas det man säger. Men det viktiga är att man är konsekvent och vågar ta beslut. Att kravställa får inte betyda dåligt samvete. Som chef gäller väl samma principer? Lika viktigt att våga vara den som bestämmer är det att stötta och se små sammanhang i större. Allt har en förklaring och allt har en konsekvens. Man vill vara sina barns och sina kollegors ideal men inte uppfattas som svag i sin vänlighet.

”jag sett ledarskap få gymnasieelever att laga två-stjärnig mat ”

Under 22 år i olika kök har jag sett ledarskap få gymnasieelever laga två-stjärnig mat. Jag har också sett hur sämre ledarskap brutit ned livsverk och inte sällan har det grund i en kultur där man levt en kravlös tillvaro där ansvar varit flytande och där radhuset hemma står högre på mise en place-listan än gästen. Där drivkraften runnit ner i en bottenlös golvbrunn. Svik aldrig din dröm – lev den! Ducka inte för konflikter – omfamna dem och förklara en helhet! Lev som du lär och stå för ditt ord. Allt ledarskap som utgår från lärande och engagemang kommer att ge långsiktighet och respekt. Men om ledarskap bryter ner och förminskar eller lyser med sin frånvaro så kommer likgiltighet och ansvarslöshet. Det kan få förödande konsekvenser. Som chef och som pappa.

Daniel Norlander

Diggar: Bord på Oaxen

Dissar: Kockbrist