Smorgasbord_NobisAlla vet att man vinner om man bygger hotell på Norrmalmstorg. Och med den adressen så blir det ett lyxhotell – men vad är lyx idag?

Vi kliver in i det som ska bli Nobis – Stockholms första samtida lyxhotell och träffar projektledaren Ralf Thalén. Det är en dryg månad kvar till snittar och mingel och den stora invigningen men ännu spretar kablar ur tak, väggar och golv. Det är en myrstack av hantverkare som fixar, målar, limmar och putsar.

Ralf Thalén verkar förhållandevis lugn, som projektledare representerar han hyresgästen Nobis, det vill säga koncernen bakom Operakällaren, men hans roll handlar lika mycket om affärsutveckling, varumärkesbyggande eller konceptmakeri. För vad ska det här egentligen bli?

– Det är vanligt i Sverige att vi inte vågar löpa linan ut, satsar på att skapa ett fyrstjärnigt hotell istället för fem. Fastighetsägaren ville ha ett hotell i toppklass och det triggade oss att skapa det vi kallar för ”Stockholms första samtida lyxhotell”, säger Ralf som inte har mycket till övers för det stjärnsystem som används för att klassificera hotell idag.

– Det är så könslöst med stjärnor. Om ett hotellrum har en karmstol eller inte säger egentligen inte så mycket. Lyx behöver inte vara pråligt utan kan lika gärna vara sparsmakad och elegant, säger han.

Ralf tycker att design är lite uttjatat – vem som helst kan anlita den bästa arkitekten. Den lyx som Nobis vill skapa är något annat.

– Det handlar om mjuka värden. Vi vill ha en ödmjuk och hög servicenivå, säger han och berättar att här hamnar man inte genom ett lojalitetsprogram. Gästerna gör ett medvetet val. De har råd. Frågan är vad de vill ha.

– Önskar du en snabb check-in eller har du tid och vill få all uppmärksamhet av hotellets uppdaterade konferencier, säger Ralf som inte tror att affärsresenären som bara sover ett par timmar egentligen bryr sig om antalet kvadratmeter på rummet. Sängens komfort och badrummet är viktigare. Eller hotellets restaurang, Caina, döpt efter Nobiskoncernens ägare Alessandro Catenaccis första restaurang.

– Caina ska bli en levande plats dit såväl Stockholmare som hotellets gäster söker sig, berättar Ralf.

Ralf går igenom köket och barerna med Operakällarens köksmästare Stefano Catenacci, källarmästare Jean Paul Bénèzeth och leverantören Thomas Furu från Smörgåsbord.

De ser över detaljerna, Stefano Catenacci har en klar bild av hur köket ska fungera och Thomas antecknar de justeringar som behöver göras. Man har utgått från standardmaskiner och bänkar och sedan skräddarsytt rostfri bänkar och lösningar.

– Smörgåsbord är duktiga. Det är aldrig några problem att få igenom förändringar, säger Ralf och berättar att i en idell värld hade fastighetsägaren byggt färdigt hotellet och gett nyckeln till dom den första november.

– Det funkar inte så, vi har väldigt mycket att säga till om hur lokalerna utformas, säger han. Likväl ökar trycket för varje dag. Man kan inte skjuta på premiären. Hotellrum är redan bokade.

– Men det skulle vara en sådan prestigeförlust att behöva dra en sladd på utsidan av en vägg, säger han.

Foto: Anneli Hildonen