Jakten på spännande prylar från världens alla hörn pågår ständigt på Smörgåsbord – från minsta lilla Bigorneauxnål till stora bardiskar i zink som hamnar på Stockholms krogscen.

I Smörgåsbords nya lokaler nere vid Gärdet går ett par besökare runt och kollar glas, porslin och utrustning. Blickarna är sökande och värderande när funktion och estetik ställs mot varandra. Många som kommer hit har en idé som de vill förverkliga och för Johanna, Thomas och Tanja på Smörgåsbords inköpsavdelning pågår en ständig jakt efter intressanta saker. Historierna om hur do m hamnar i Stockholm är många. Thomas tar fram en liten kopp som ser ut som ett äggskal.

– Pelle Styrén på PA&Co hade varit på en krog i Köpenhamn och sett dom här. Det var på slutet av 90-talet och Sturehofgruppen hade precis tagit över Riche och skulle köra smörrebröd en trappa upp. Han mindes inte namnet på krogen, säger Thomas och berättar att de till slut, genom åtskilliga kontakter fick fatt i leverantören och producenten.

Det är ofta så det går till när nya saker når den svenska marknaden. Christer Larsson som drev restaurang Christers i New York på 90-talet och som hade ett förflutet som köksmästare på Aqvavit, tipsade till exempel om det platta cestjärnet som Smörgåsbord lanserade i Sverige på 90-talet. Eller när Joel Katzenstein kom hem från New York och ville ha tag i en absinthfontän. Eller när Mathias Dahlgren ville ha en termomixer.

– Jag minns inte hur det var men jag tror att Mathias hade gjort ett gästspel i Spanien och sett en sådan där, säger Thomas. På den tiden förekom thermomixrar i princip bara i sjukvården i Sverige. Ibland handlar det om stora saker som en hel bardisk i zink. Andra gånger är det en liten Bigorneauxnål som ska lokaliseras. Ibland blir det komplikationer.

– Dom ringde från tullen på Arlanda och frågade om en brun papperspåse med 48 brasilianska köttknivar med mitt namn och nummer på, berättar Tanja. Dom i Brasilien hade väl missat att skriva att knivarna skulle till en restauranggrossist och tullen var lite frågande.

Principen som råder på Smörgåsbord är att inget är omöjligt även om det kan ta tid.

– Förkläden till Riche var en ganska lång process. Dom hade ett jeansförkläde som förlaga som de hade gjort vissa justeringar på, säger Tanja. Ingen av Smörgåsbords vanliga textilleverantörer ville ta sig an uppdraget.

– Det slutade med att vi fick köpa in tyget själva. Just då var det översvämningar i Pakistan och bomullspriset hade skjutit i höjden men vi fick tag i ett grovt, svart tyg som inte skrynklar sig, fortsätter hon. Nästa steg blev att jaga skräddare. Dom hittade en, men var inte nöjda med resultatet.

– Till slut hittade vi en tjej som var jätteduktig, säger Tanja. Knappar till förklädet fick specialbeställas på stan och till slut kunde en prototyp tillverkas.

– Efter ytterligare ett par vändor då när vi anpassade en ficka på förklädet efter en vinöppnare – kunde vi starta produktionen, säger Tanja.

 

Hur Bigorneauxnålen kom till Sverige

*”Bigorneaux-nål (Bigorneaux = små jävla strandsnäckor) har en lite speciell historia, jag skulle hjälpa Frank Hollingworth att segla hem hans nyinköpta segelbåt från Les Sables-d´Olonne i Frankrike och efter två timmars instruktioner med killarna från varvet så ger vi oss ut på biscayan. Efter ett halvt dygn kommer en storm som kör skiten ur oss, vi sliter och spyr om vartannat i två dygn. Elen pajar, vi får ett nät som fastnar i propellern, stormen bedarrar lite så vi beslutar att försöka gå in mot land. Englands sydspets eller Frankrike? Vi kör sten, sax eller påse och jag vann! Det blev Brest. När vi väl kommer in där så är vi helt slut båda två. Taxi in till stan där vi hamnar på en fantastisk restaurang vars namn jag tyvärr ej kommer ihåg. Vi beställer in den största skaldjursplatån. Den var gigantisk. Efter en halvtimmes ätande så började jag skymta Frank på andra sidan. Det var vid denna middag som vi hittade dom små nålarna som vi sedan började importera till Smörgåsbord.”

Thomas Furu