Som pappa går man jämte sitt barn genom livets alla faser med en föreställning att man är dess bäste vän och förebild. Man fixar och ordnar. Man spränger berg i deras väg. Efter 14 år visar det sig att den inställningen är en färd rakt nedför ett känslomässigt stup där du landar på otacksamhetens hårda golv. En nyligen ledande hand...